Texterna är hämtade från Corona möter Pesten och Covidkyrkan.
Till denna sagostund vill jag bara tillfoga #kavla ner.
Börje Peratt
Efterspel till ”Corona möter Pesten” – Corona har ordet
Jo med pesten ur vägen vill jag bara säga att jag gläder mig åt alla covidtroende som gått med i min kyrka. Och jag vill tacka särskilt Rockefeller Foundation som tog fram planen ”Lock step” för tio år sedan. Den planen gjorde man för att kompisen till mig som dom kallade ”Svininfluensan” inte lyckades fullt ut. Sedan har Rockefellers lärjunge bedragaren Bill Gates, översteprästen Sankt Anthony Fauci och dödgrävaren tillika kommunisten Claus Schwab bara rullat ut förkunnelsen. Event201 var förbaskat bra. Där skolade man världens politiker och medier i hur de skulle agera. De köptes upp och gjorde som de blev tillsagda. Sankt Fauci hade försagt sig några år tidigare och menat att det här med munmasker var värdelöst för att skydda sig mot smitta. Det enda de var bra för var då man slipade golv eller höll på med kemikalier. Munmasken blev sedan min bästa reklam. Genom att klä alla i dessa masker så gick budskapet ut. ”Du ska vara rädd för andra inte ha några relationer och framför allt inte diskutera mig utan bara följa mig.”
Och tänk att på bara ett år så har jag lyckats orsaka så mycket rädsla på jorden att min kyrka är överfull. Och bäst av allt jag har fått familjer, släkt och vänner att vända sig mot varandra. Är man inte covidtroende så är man ett hot mot de räddas hälsa. Ja hur tokigt det kan bli men jag kan inte låta bli att skratta. Jag vet att min tro beskrevs som rädslans kultur och nån svarade på det med ”Rädslans diktatur”. Det gillar jag för det är hela meningen med min kyrka. Folk ska vara så rädda att de inte vågar annat än lyda. På det sättet vinner mina giftinjektionerna så mycket intäkter att min kyrka kan ta över hela jorden. Ja det blir ju färre människor så de rika får mera plats och barn blir föräldralösa när injektionerna fått full verkan så då kan vi lätt skola dem till rätt tro. De som vägrat min medicin kommer att tvångsinjiceras eller låsas in.
Hur ska min kund Hydran då få arbetare tänker du. Du har väl hört talas om slavarbete men det mesta kommer ändå att göras av robotar. Poängen med ett sådant liv? Ja terroristerna elimineras, befolkningen minskar över hela världen och framför allt i de överfulla länderna, de övriga kontrollerar vi med vaccinpass och de rika får ett bättre klimat, och svängrummet, jag menar,… ingen behöver trängas längre. //BP
Corona mötte Pesten på väg till storstaden. – Du var en ynklig liten krabat hälsade Pesten. Vad tror du att du ska åstadkomma?
Corona svarade – äsch jag vet ju att du är miljoner gånger värre men jag har hela pressen med mig.
På återvägen från storstaden mötte Corona åter Pesten som undrade hur det hade gått.
Corona svarade, – några hundra med underliggande sjukdomar kanske jag lyckades fixa men skräcken som medierna hade blåst upp orsakade att 10 000 över hela landet dog i vanvård och att miljoner låste in sig i masshysteri.
Pesten svarade – är det nått att skryta med, på min tid klippte jag var tredje människa innan de hann stänga in sig och du inte ens en på hundratusen.
Nä men jag har med politikers hjälp å andra sidan tagit död på vart tredje företag, och förstört miljarder ungdomars framtid svarade Corona och resten lurar jag att injiceras med en dödlig häxbrygd som gör framställarna svinrika …
Men hur har det gått till? Undrade Pesten.
Ja du må vara Pesten men jag har Fauci, Gates, Schwab, WHO, alla medier och politiker och läkemedelsbolagen i hela Hydran bakom mig.
Börje Peratt
Utvecklad till dikt/sångtext För skräckens skull
”Fred och Frid” akryl av Marianne Hiort af Ornäs
Den riktigt starka vänskapen
går genom eld och vatten
Dess mod finner ett djup som
accepterar och förlåter
försonas och stannar kvar
Den människan som förstår
värdet i denna egenskap
kan förvandla svek till hopp
och sårbarhet till samhörighet
Den människan har styrkan
att bära kärleken//
Text ur boken 12 Sinnen tillägnad min hustru Ritva.
Tavlan av Marianne Hiort af Ornäs inköpt på vernissage 2017. Figuren av kvinnan på tavlan påminner så mycket om Ritva så jag har döpt den till ”Ritva – kärlekens och försoningens Gudinna”.
Börje Peratt
Tidigare publicerad
Den riktigt starka vänskapen har styrkan att bära kärleken
Hittade en egen text från 2009 som jag tror är tidslös. Den hängde samman med gutturala läten från publik under en match.
Här kommer Texten:
Fick en släng av Galna Gubb Sjukan (GGS) eller Griniga Gamla Gubb syndromet (GGG) häromveckan vilken tyvärr gärna åtföljs av Sura Gubb Viruset (SGV). Tror jag såg det första utbrottet redan som liten då bilen tvärstoppade. På den tiden fanns inga säkerhetsbälten eller bilbarnstolar. Jag satt i framsätet och låtsades köra då farsan tryckte på bromsen och jag for ned i golvet. Kravlade mig upp och hytte med näven ”Ävla Vovvol” (Djävla volvo). Det tyckte pappa var jätteroligt. Men jag hade ju lärt mig av honom att det är medtrafikanternas fel om något går snett i trafiken.
Överhuvud taget är således bilen en smittohärd för dårpippiviruset. Dess nästintill symbiotiska samspel med trafikanter får näring av ”skylla på andra syndromet” och kan uttrycka sig på olika sätt.
Värst är när dessa virus slår till samtidigt. Återigen får jag en minnesbild från barndomen då jag följde pappa på fotboll. Folk omkring gapade och skrek, hytte med nävarna och hotade en svartklädd liten gubbe (domaren) till livet bara för att han missade ett inkast.
Så där utsattes jag för den kombinerade varianten. Jag har funderat på om det finns något annat vaccin är lobotomi och valium. För sprit är ju rena utlösaren och direkt olämpligt. Insikt kan hjälpa och säkert även terapi. Men det bästa motmedlet tycks ändå vara en gnutta överseende och glädje. Det smittar också.
Börje Peratt
Text från 2009 här publicerad 14 nov 2017
Det var en gång en kofta som virkades av en mycket nitisk kvinna. Hon lade ned all sin kärlek och energi på att få den så vacker och perfekt som möjligt. Jo man kan utan omsvep påstå att den blev så bra man någonsin kunnat tänka sig.
Den var tänkt som present åt hennes egen man. Men det visade sig att den var för liten. Därmed kände sig kvinnan som stickat den inte helt belåten. Det var början på koftans nedgång. Den längtade verkligen efter att få pryda denna duglige och vackre man. Istället gavs den bort till en något mindre man en släkting som inte hade samma goda företräden. Ska man vara ärlig så drog han benen efter sig och låg mest på soffan fast det fanns hur mycket som helst att göra. Och hans fru blev så trött på honom att han till slut fick se sig övergiven och lämnad med endast ett skilsmässobrev.
Där låg han ensam på soffan och tyckte alltmer synd om sig. Koftan blev inte heller glad, den var vacker och duglig men fick ingen uppskattning vare sig av soffliggaren eller hans bekantskapskrets, ja det fanns nu inte många kvar. I själva verket var det bara katten som tycktes njuta av sin husse som hon kunde ligga och kurra bredvid.
Ju mer synd han tyckte om sig själv desto mer började också koftan tycka synd om sig själv. Jo koftan förvandlades till en offerkofta av tillintetgjordhet, negativism och gnäll. Allt var dåligt. Alla andra var usla och hela samhället var det fel på. Inte ens på valdagen då hans röst kunde göra skillnad orkade han resa på sig och göra ett val. Det var ändå fel på alla politiker och partier.
Men han var ju ändå tvungen att ordna mat. Eftersom han inte jobbade levde han på bidrag och där i kön kunde offerkoftan känna en viss gemenskap. Jo där fanns det andra offerkoftor. Och nu kunde det stämma upp i en gemensam offerkör av gnäll. Det lät för djävligt med allt gnisslande men inte i offerkoftornas öron.
Nu fann soffliggaren också en gemenskap i drogerna och spriten. Offerkoftan var inte vare sig vacker eller duglig längre. Den var smutsig, luktade illa och drog till sig underliga småkryp.
En natt vaknade soffliggaren med klåda och var tvungen att ta av sig koftan för första gången på väldigt länge. Det hade nu gått så långt att soffliggaren behövde utomståendes hjälp för att klara sig. En släkting som förbarmat sig över honom försökte tvätta koftan som naturligtvis krympte. Men fram trädde de vackra färgerna och koftan kände sig som pånyttfödd. Den blev dock för liten för soffliggaren och släktingen tog koftan till ett härbärge för andra utsatta där det fanns en liten pojke. Han blev så glad av koftan att koftan nästan började vibrera av glädje.
Pojken kunde nu vistas ute i kylan och delta i både lekar och arbete ute på gården. Plötsligt fick koftan uppskattning av andra och pinan var över. Den hade fått bli det den var ämnad för att göra, människor glada, starka och uthålliga. Livet som offerkofta var över.
Börje Peratt
20171106
Fru Josefin – kammarspel för teatern av Börje Peratt
Börje Peratts manus till Fru Josefin har äntligen tryckts upp i ett första reviewformat och blivit en liten bok (2014-12-05).
Tre vänner firar sen julafton då alla andra gått och lagt sig, mot gryningen juldagens morgon utväxlas nya ”paket” ingen vill ha.
Ur förordet
Fru Josefins dramatiska form, kammarspelet och dess dramaturgiska uppbyggnad har August Strindbergs tragedi Fröken Julie (1888) som förebild.
Förebilden till Josefin är en av alla dessa hästtjejer som drömmer om en egen hästgård.
Om vi placerar in drömmen i en historia i modern tid vad skulle då kunna ske mellan en likt fröken Julie beskaffad högre stånds kvinna och en man av folket? Detta är utgångspunkten i ”Fru Josefin”. Vi har en hästgård istället för ett gods. En fader, företagare och patriarkalisk gestalt där dottern är hans ögonsten.
Pjäsen hade urpremiär mellandagarna 2012-2013
Formen är densamma som i Fröken Julie koncentrerad till ett dygn vid en högtid men istället för midsommarafton utspinner sig dramat under Julaftons sena kväll och in i Juldagens morgon. Liksom i Fröken Julie är det tre gestalter på scenen. Fru Josefin. Hennes man Jack (mannen av folket) samt deras gemensamma vän Katrin. Josefins pappas ande svävar över scenen.
Precis som ”Fröken Julie” avhandlar sin egen tids livssituation och relationsproblematik mellan man, kvinna och människor med helt olika bakgrund, avhandlar ”Fru Josefin” en livssituation och relationsproblematik mellan människor med olika bakgrund och förutsättningar.
Länkar
Fru Josefin hemsida
Fru Josefin trailer Youtube
Bokus.
Börje Peratt officiell hemsida
-Trosföreställningen i den lilla byn var uppenbar för besökaren. Skogen var full av väsen, troll och älvor. Men farligast var häxan. Det kunde vara vilken kvinna som helst. Och enda sättet att rädda sig var att elda upp henne. Nu hade det kommit en man till byn och påstått att detta var vidskepelse. Han hade ställt sig utanför kyrkan och anslagit på dess port.
”Det finns inga häxor!”
Häxförföljelse skulle upphöra med en gång. Sunt förnuft borde råda. – Men om Gud visar häxmärket i pannan, då finns ju bara ett sätt att bevisa sin oskuld! -”Att drunkna!” Svarade främlingen. Folk började viska: -”Främlingen trodde inte ens på Guds tecken!” -”Ogudaktig var han, sänd av djävulen.”
Bybornas oro spred sig blixtsnabbt också ut bland de närliggande gårdarna. Främlingen satt nu inne på gästgiveriet och diskuterade med några som vågat närma sig honom. -”Hur kan du inte tro på Gud och Guds tecken?” Frågade storbonden. -”Jo, jag tror på en Gud men inte den ni hyllar. Det ligger något inkonsekvent i en allsmäktig Gud som skapat allt men där Gud ändå inte är ansvarig för ”ondskan”.
Bonden förstod inte vad mannen menade. -”Ondskan är ju det vi ska bestraffa” -”Ja du säger det”, svarade den lilla mannen. -”Men vad är ondska om inte att dränka oskyldiga människor.”
Det blev helt tyst i stugan. Inte ens gästgivaren rörde sig. Denne unge korta man uttalade saker som kunde sätta honom själv i en stor fara. Men ingen sade eller gjorde något. Den lille mannen vände sig till storbonden. -”Gud finns i allt eller hur. Allt som skapas är av livet själv. Om Gud finns också i den levande människan så eldar ni upp gud, eller hur?” Bonden lyfte på hatten och kliade sig i pannan. Den unge mannen reste sig tog sin väska och lämnade några mynt på bordet. -”Vad heter du?” Frågade bonden. -”Linné, Carl Linné” svarade mannen. -”Nu måste jag vidare”. -”Vad ska du göra?” Frågade bonden, -”Jag är på väg till Lappland för att kartlägga Guds växtrike”, svarade Linné och lämnade gästgiveriet med en lätt bugning.
Carl von Linné föddes i Småland 1707 och var tänkt att bli präst men naturen intresserade honom mer. Linné kom till Uppsala Universitet. Därifrån red han på häst till Lappland för att utforska blommornas rike.
Utdrag ur Succébo – Fröet till framgång (2011) sid 71
Pusha denna artikel
Börje Peratt
Ängel på moln@Börje Peratt
Själen satt på sin molntuss och begrundade sitt senaste liv. Det hade varit ömsom vin och ömsom vatten, men sällan tråkigt. Rådet hade lyssnat och visat stor tolerans och medkänsla.
Ingen hade klandrat eller slagit ner på något. Det värsta hade kanske varit den där lektionen då man fick känna vad andra hade upplevt på grund av vad man gjort mot dem. Det var inte kul. Både familj och vänner hade mått riktigt dåligt av en del handlingar, och det gjorde faktiskt ont i hela själen att uppleva det.
Roligast hade varit att återse nära och kära och vännerna som gått över tidigare. Alla var så goda och snälla. Inte ett ont ord sades. Och om man önskade sig något så kom det. Innan själen hade satt sig på molntussen, som befann sig på kanten till paradiset, så hade det varit ganska skönt att bara få vila. Några år, kanske ett par årtionden? Själen hade inte så noga koll på tideräkningen och behövde inte bry sig. Inga krav. Allt var lugnt, skönt och stilla. Men den här dagen hade något nytt infunnit sig. Det närmaste själen kunde komma på för att förklara känslan var att den liknade ett slags otålighet. Det började helt enkelt bli förbannat tråkigt. Oops. Det ordet lämpade sig inte här, tur att man satt lite off. -”Hoppas ingen hörde”. Själen såg sig om men nä, ingen verkade reagera. På lite avstånd hördes någon som satt och spelade på sin harpa. Då for en ny känsla genom själen.
”Nä, fy fan för harpor, nu vill jag ha lite ös. Oops, ännu ett ord som inte passade i den här miljön.”
Så tänkte själen: -”Dags för en ny tripp till jorden.” Och plötsligt var guiden där. Lika snabbt som tanken stod guiden där med sitt kloka ansikte, och ställde den retoriska frågan som redan visste svaret:
-”Dags att besöka jordelivet igen?” -”Jo, jag börjar vilja festa loss igen”, svarade själen. -”Så festerna här i himlen duger inte längre?” Frågan var retorisk. -”Då ska vi se vad du önskar dig för kostym den här gången.” Guiden såg att själen blev konfunderad. -”Ja, jag menar värdkropp” förtydligade guiden.
-”Man eller kvinna? Resa tillsammans med den som du senast levde med? Ett trivsamt men icke så utvecklande liv eller ett med svåra prövningar så att du kommer vidare i din utveckling? Ja, vad önskar du dig, helt enkelt?”
Själen satt där på sin molntuss och skulle plötsligt fatta en massa beslut. Efter år av önskeuppfyllelse skulle det bli kamp för tillvaron igen. Själen visste att det var dags. Och det fanns ingen plats som jorden, ingen som kunde ge mer glädje och sorg, smärta och lycka.
-”Spelar det någon roll vad jag önskar? Ni kommer ju ändå att välja vad ni anser att jag behöver.” Guiden log kärleksfullt. -”Jo, så kan det bli, men inte utan ditt medgivande.”
Utdrag ur boken Tolv Sinnen (första utgåvan år 2012, sid 150-151)
John Cloud som driver musikbolaget Playground Music Scandinavia lade på Facebook upp en lekfull matris för hur man kan namnge sitt första musikbolag. Jag överförde den idén till hur man kan namnge sin första bok och lade upp den på Facebook 10 januari 2014.
Hoppas alla förstår att detta bara är på kul. Och ta gärna del av 40 Worst Book Covers and Titles Ever.
Min första bok skulle enligt matrisen heta ”Din natt då kraften lyste upp”. Ganska häftig titel. Kanske blir det min nästa… eller sista?
/Börje Peratt
Titeln på din bok (B.Peratt – 2014)
Börje Peratt - Författare 