Börje Peratts kammarspel för teatern: Fru Josefin, utgiven som bok

Fru Josefin - kammarspel för teatern av Börje Peratt

Fru Josefin – kammarspel för teatern av Börje Peratt

Börje Peratts manus till Fru Josefin har äntligen tryckts upp i ett första reviewformat och blivit en liten bok (2014-12-05).

Tre vänner firar sen julafton då alla andra gått och lagt sig, mot gryningen juldagens morgon utväxlas nya ”paket” ingen vill ha.

Ur förordet
Fru Josefins dramatiska form, kammarspelet och dess dramaturgiska uppbyggnad har August Strindbergs tragedi Fröken Julie (1888) som förebild.
Förebilden till Josefin är en av alla dessa hästtjejer som drömmer om en egen hästgård.
Om vi placerar in drömmen i en historia i modern tid vad skulle då kunna ske mellan en likt fröken Julie beskaffad högre stånds kvinna och en man av folket? Detta är utgångspunkten i ”Fru Josefin”. Vi har en hästgård istället för ett gods. En fader, företagare och patriarkalisk gestalt där dottern är hans ögonsten.

Pjäsen hade urpremiär mellandagarna 2012-2013

Formen är densamma som i Fröken Julie koncentrerad till ett dygn vid en högtid men istället för midsommarafton utspinner sig dramat under Julaftons sena kväll och in i Juldagens morgon. Liksom i Fröken Julie är det tre gestalter på scenen. Fru Josefin. Hennes man Jack (mannen av folket) samt deras gemensamma vän Katrin. Josefins pappas ande svävar över scenen.

Precis som ”Fröken Julie” avhandlar sin egen tids livssituation och relationsproblematik mellan man, kvinna och människor med helt olika bakgrund, avhandlar ”Fru Josefin” en livssituation och relationsproblematik mellan människor med olika bakgrund och förutsättningar.

Börje Peratt

Länkar
Fru Josefin hemsida
Fru Josefin trailer Youtube
Bokus.
Börje Peratt officiell hemsida

Annonser

Häxförföljelse – Utdrag ur Succébo

-Trosföreställningen i den lilla byn var uppenbar för besökaren. Skogen var full av väsen, troll och älvor. Men farligast var häxan. Det kunde vara vilken kvinna som helst. Och enda sättet att rädda sig var att elda upp henne. Nu hade det kommit en man till byn och påstått att detta var vidskepelse. Han hade ställt sig utanför kyrkan och anslagit på dess port.

”Det finns inga häxor!”

Häxförföljelse skulle upphöra med en gång. Sunt förnuft borde råda. – Men om Gud visar häxmärket i pannan, då finns ju bara ett sätt att bevisa sin oskuld! -”Att drunkna!” Svarade främlingen. Folk började viska: -”Främlingen trodde inte ens på Guds tecken!” -”Ogudaktig var han, sänd av djävulen.”

Bybornas oro spred sig blixtsnabbt också ut bland de närliggande gårdarna. Främlingen satt nu inne på gästgiveriet och diskuterade med några som vågat närma sig honom. -”Hur kan du inte tro på Gud och Guds tecken?” Frågade storbonden. -”Jo, jag tror på en Gud men inte den ni hyllar. Det ligger något inkonsekvent i en allsmäktig Gud som skapat allt men där Gud ändå inte är ansvarig för ”ondskan”.

Bonden förstod inte vad mannen menade. -”Ondskan är ju det vi ska bestraffa” -”Ja du säger det”, svarade den lilla mannen. -”Men vad är ondska om inte att dränka oskyldiga människor.”
Det blev helt tyst i stugan. Inte ens gästgivaren rörde sig. Denne unge korta man uttalade saker som kunde sätta honom själv i en stor fara. Men ingen sade eller gjorde något. Den lille mannen vände sig till storbonden. -”Gud finns i allt eller hur. Allt som skapas är av livet själv. Om Gud finns också i den levande människan så eldar ni upp gud, eller hur?” Bonden lyfte på hatten och kliade sig i pannan. Den unge mannen reste sig tog sin väska och lämnade några mynt på bordet. -”Vad heter du?” Frågade bonden. -”Linné, Carl Linné” svarade mannen. -”Nu måste jag vidare”. -”Vad ska du göra?” Frågade bonden, -”Jag är på väg till Lappland för att kartlägga Guds växtrike”, svarade Linné och lämnade gästgiveriet med en lätt bugning.

Carl von Linné föddes i Småland 1707 och var tänkt att bli präst men naturen intresserade honom mer. Linné kom till Uppsala Universitet. Därifrån red han på häst till Lappland för att utforska blommornas rike.

Utdrag ur Succébo – Fröet till framgång (2011) sid 71
Pusha denna artikel

Börje Peratt

Själen satt på sin molntuss

Ängel på moln@Börje Peratt

Ängel på moln@Börje Peratt


Själen satt på sin molntuss och begrundade sitt senaste liv. Det hade varit ömsom vin och ömsom vatten, men sällan tråkigt. Rådet hade lyssnat och visat stor tolerans och medkänsla.

Ingen hade klandrat eller slagit ner på något. Det värsta hade kanske varit den där lektionen då man fick känna vad andra hade upplevt på grund av vad man gjort mot dem. Det var inte kul. Både familj och vänner hade mått riktigt dåligt av en del handlingar, och det gjorde faktiskt ont i hela själen att uppleva det.
Roligast hade varit att återse nära och kära och vännerna som gått över tidigare. Alla var så goda och snälla. Inte ett ont ord sades. Och om man önskade sig något så kom det. Innan själen hade satt sig på molntussen, som befann sig på kanten till paradiset, så hade det varit ganska skönt att bara få vila. Några år, kanske ett par årtionden? Själen hade inte så noga koll på tideräkningen och behövde inte bry sig. Inga krav. Allt var lugnt, skönt och stilla. Men den här dagen hade något nytt infunnit sig. Det närmaste själen kunde komma på för att förklara känslan var att den liknade ett slags otålighet. Det började helt enkelt bli förbannat tråkigt. Oops. Det ordet lämpade sig inte här, tur att man satt lite off. -”Hoppas ingen hörde”. Själen såg sig om men nä, ingen verkade reagera. På lite avstånd hördes någon som satt och spelade på sin harpa. Då for en ny känsla genom själen.

”Nä, fy fan för harpor, nu vill jag ha lite ös. Oops, ännu ett ord som inte passade i den här miljön.”

Så tänkte själen: -”Dags för en ny tripp till jorden.” Och plötsligt var guiden där. Lika snabbt som tanken stod guiden där med sitt kloka ansikte, och ställde den retoriska frågan som redan visste svaret:

-”Dags att besöka jordelivet igen?” -”Jo, jag börjar vilja festa loss igen”, svarade själen. -”Så festerna här i himlen duger inte längre?” Frågan var retorisk. -”Då ska vi se vad du önskar dig för kostym den här gången.” Guiden såg att själen blev konfunderad. -”Ja, jag menar värdkropp” förtydligade guiden.

-”Man eller kvinna? Resa tillsammans med den som du senast levde med? Ett trivsamt men icke så utvecklande liv eller ett med svåra prövningar så att du kommer vidare i din utveckling? Ja, vad önskar du dig, helt enkelt?”

Själen satt där på sin molntuss och skulle plötsligt fatta en massa beslut. Efter år av önskeuppfyllelse skulle det bli kamp för tillvaron igen. Själen visste att det var dags. Och det fanns ingen plats som jorden, ingen som kunde ge mer glädje och sorg, smärta och lycka.
-”Spelar det någon roll vad jag önskar? Ni kommer ju ändå att välja vad ni anser att jag behöver.” Guiden log kärleksfullt. -”Jo, så kan det bli, men inte utan ditt medgivande.”

Utdrag ur boken Tolv Sinnen (sid 150-151)

Börje Peratt
Om Medvetandets uppkomst
LIBRIS

”Din första boktitel”

John Cloud som driver musikbolaget Playground Music Scandinavia lade på Facebook upp en lekfull matris för hur man kan namnge sitt första musikbolag. Jag överförde den idén till hur man kan namnge sin första bok och lade upp den på Facebook 10 januari 2014.

Hoppas alla förstår att detta bara är på kul. Och ta gärna del av 40 Worst Book Covers and Titles Ever.

/Börje Peratt

Titeln på din bok (B.Peratt - 2014)

Titeln på din bok (B.Peratt – 2014)

Försoning

På vår del av jordklotet närmar vi oss årets mörkaste dag, vintersolståndet som detta år, 2013, inträffar 22 december klockan 00.38. Sedan vänder det och vi går mot ljusare tider.

På luciadagen tänds ljus för fred och försoning. Det har gått en vecka sedan det väntade budet om Mandelas bortgång (5 dec). Alla världens presidenter och kungar reser till Sydafrika för att hedra honom. Mannen som visat omvärlden vad försoning innebär i form av förlåtelse och att sprida glädje.

Mot denna bakgrund om årets skiftningar mellan ljus och mörker börjar det bli dags att fundera över vad som har hänt. I detta sammanhang kommer jag att tänka på Sixten, en man jag lärde känna som barn. Han var lantbrevbärare och naturmänniska inte särskilt mångordig men ibland då vi var ute och fiskade kunde han undslippa sig sina funderingar.

Det finns människor som gör något och människor som inte gör något.

Jo, han kom ibland med sådana konstaterande utan att utveckla dem mer. Många år senare hörde jag några varianter på temat ”Det finns de som gör något och andra som går bredvid och klagar” eller ”De som gör något ska slippa dem som bara går vid sidan av och kritiserar”. Jo visst slår det an en sträng av missmod.

Året som gått är liksom alla tidigare år fullt av människor som gjort något och människor som förvånat tittat på och andra som klagat. Ibland men mer sällan kommer ett uppskattande ord för att någon har gjort ett försök. Det ligger i mänsklighetens natur och kanske ska det vara så.

En del människor visar vägen och blir ibland framgångsrika ledare andra får se sig stå ensamma. Här blev Mandela en förgrundsgestalt. Han fick ett helt folk att försonas och en värld att lära sig av honom som förebild. Det är i detta sammanhang en poäng att inse att Mandela tog strid för sina synpunkter. Han avvek inte en millimeter från mänskliga rättigheter. Samtidigt var han beredd till dialog och samförstånd för att finna vägar till en ny och bättre värld.

Jag har försökt att till varje nyår vända mig till någon som det varit problem med och föreslå försoning. Det har visat sig vara en god tradition. Med året som gått finns det alternativ.

Särskilt förundrad är jag över människor som tittar bort. Försoning med dem blir ju då ensidig. Jo det är ju så att många mår dåligt av konflikter och gjort det till en skydd att titta bort för att slippa beröras. När de tittat bort tillräckligt länge riskerar verkligheten att köra över.

Jag kommer då att tänka på ett ytterligare exempel på Sixtens livsvisdom denna gång presenterad av min bror Hans Nordin.

Det finns folk som gör något, andra som tittar på och sedan de som undrar vad som hänt.

Jo det ligger mycket i det. Jag skulle vilja lägga till att det finns en fjärde kategori som består av dem som inte ens har lagt märke till om det har hänt något.

Så låt oss fundera på året då mycket kan ha hänt eller ytterligare ett år som passerade obemärkt förbi. Ibland behövs ju något extraordinärt för att vi ska vakna. Vi har nu kvar julen och det finns ännu tid för något fantastiskt och positivt eller omvälvande och kanske omstörtande.

Jag kan samtidigt inte låta bli att förundras över och vara tacksam för alla de små händelser och de vackra själar jag fått träffa och umgås med detta nådens år 2013. Så jag tänder ett ljus för alla er och jordens barn.

Tidigare publicerad på Humanism & Kunskap

Börje Peratt Text & Musik
Börje Peratt Vetapedia
Börje Peratt officiell hemsida

När blev sjön för alla en plaskdamm för några få?

Det var en gång en sjö tillräcklig för alla men ganska snart var det några få som gjorde anspråk på allt större delar av sjön och trängde undan de allra flesta till småvikar och vassområden.

Storägarna levde gott på sin dominans. Men så blev det krig i alla andra sjöar runt omkring och vår egen sjö fick i lugn och ro utveckla en mer rättvis fördelning. Ja, under en lång period blomstrade detta samhälle. Men de som lagt grunden till denna rättvisare fördelning började istället motverka sig själva och fastnade i gyttjan.

Folket tappade förtroende för dem och vände sig till de gamla storägarna som numera kallade sig det nya arbetarpartiet. Väldigt konstigt egentligen men så gjorde de. Och de fick med sig några mindre partier i samma båt som de kallade Alliansen. Även här hände något konstigt. Några av dessa små partier ställde sig ännu mer till höger än det största partiet som redan stod till höger. Det ledde till att skeppet började kapsejsa.

Men långt innan dess hade sjöarna runt om som tidigare legat i krig bestämt sig för att bilda union. Syftet var en gemensam valuta. Men det spelade inte så stor roll att vår lilla sjö stod utanför denna valuta. Alla i unionen var så tacksamma för att vår lilla sjö ständigt gav dem mer av vår valuta än vi någonsin fick tillbaka. Åren gick och de andra sjöarna fick ändå problem trots att vår lilla sjö tog i från rumpan för att skicka medel till dem. Naturligtvis blev småfolket i vår lilla sjö lidande. De hade kunnat göra massor för de pengar som nu flög sin kos.

Men i början var det frid och fröjd. Alliansen seglade fram som hjältar på sjön. Snart gjorde de om sjön till en plaskdamm där taförsigsamheten frodades. Man nöjde sig inte med den öppna sjön utan gav sig även in i vikarna där barn skulle lära sig simma och där man vanligtvis tog ett gemensamt ansvar för att vårda sjuka och ge de äldre en trygg ålderdom.

Då var det någon i Alliansen som sa:

Jo men visst går det väl att håva fram vinster här också!

Nu kom lyxjakterna och tyckte att de kunde ta över flera av de gamla skolskeppen och göra om dem till fria skepp. Inte för att förbättra utbildningen utan för att lägga beslag på skolpengen.

Dessa skepp blev äldre och tappade flytförmåga men lyxjakterna runt Alliansen blev bara större och finare för varje år. Samtidigt med detta så blev arbetsbåtarna mindre och mindre. Allt fler fick sätta sig i livbåtarna och klara sig själva.

Nu hände något underligt på skolskeppen. Många av lärarna fick sätta sig i livbåtarna emedan eleverna ombord skulle lära sig utan handledning och instruktion. Och inte blev det bättre av att de återstående lärarna fått order att skriva dagliga utvärderingar så den mesta lärartiden gick åt att sitta där och skriva sina rapporter. Flera av dessa skolskepp gick också på grund.

Den här utvecklingen hade många som satt i sina egna båtar åsett och trots att det blev allt sämre förhållanden var det ingen som ville eller vågade eller visste vad man skulle göra. Några hoppades väl att de på lyxjakterna skulle upptäcka att detta inte var bra men de satt nu så högt upp på sina bryggor så de såg inte dom där nere. Och i ärlighetens namn brydde man sig inte så länge man kunde festa på sin egen båt.

Jovisst fanns det också en jättebåt som skulle styra över alla i sjön. Men de flesta ombord tycktes mer intresserade av sin egen karriär och hade för länge sedan lämnat livbåtarna åt sitt öde. Det var viktigare för dem att plocka ut så mycket som möjligt för sin egen skull av den gemensamma biljettkassan.

Det fanns också skepp som förvandlats till krigsbåtar. Man skulle kunna tro att detta skräckscenario räckte men det visade sig att under ytan fanns även u-båtar och de sänkte alla ambitioner till förändring. De styrdes framför allt av dem som nu hade makten. Deras egenintressen var att kontrollera att biljettintäkterna gick åt rätt håll. Det vill säga deras håll.

Av och till spreds rykten och mutades nyckelpersoner på media-, och ordningsbåtarna för att skrämma upp dem i livbåtarna. Med hjälp av några myndighetsförrädare kunde ubåtarna tvinga fram vaccineringskampanjer som ytterligare berikade lyxjakterna.

Vid ett skede var det några i livbåtarna som fått nog. De försökte nå ut till allt fler strandsatta och även de som låg i sjön och simmade för sina liv.

Nu måste något göras.

Det var först som en viskning. Men flera nya små båtar började åka runt och få folk med sig på förändring. En ny båt ”Demokraterna” hade till och med lyckats beskriva hur det skulle kunna gå till. Flera anslöt sig till detta projekt. Men märkligt nog fanns det bland dem som låg och simmade för livet en jantegemenskap som innebar att man hellre drog med sig folk i djupet än ville rädda sig. Kanske var det därför att man tappat tron på att någonsin skapa ett bättre liv och gå från att vara en plaskdamm för några få till en sjö som den var avsedd från början.

Ett rikt liv för alla.

Börje Peratt

SVD: ”Nu måste Lööf slåss med Moderaterna”
SR: ”Centerpartiet vill se sänkta ingångslöner”
DN: Centerns ledare tappar stödröster
DN: Centern liberalt med förbehåll
AB: Mörkt på C:s fest för Lööf
AB: Det är vinsterna som hotar vården

FÖRSÄKRAN & MEDGIVANDE: Ditt namn/epost kommer inte att delas med en tredje part. När Demokraterna fått in 1500 namn registreras partiet. Du ger NewsVoice [se artikel på NewsVoice] och Börje Peratt möjlighet att via mail återkomma till dig för att ge återkoppling eller tipsa om nya namninsamlingar.