Ängel på moln@Börje Peratt
Själen satt på sin molntuss och begrundade sitt senaste liv. Det hade varit ömsom vin och ömsom vatten, men sällan tråkigt. Rådet hade lyssnat och visat stor tolerans och medkänsla.
Ingen hade klandrat eller slagit ner på något. Det värsta hade kanske varit den där lektionen då man fick känna vad andra hade upplevt på grund av vad man gjort mot dem. Det var inte kul. Både familj och vänner hade mått riktigt dåligt av en del handlingar, och det gjorde faktiskt ont i hela själen att uppleva det.
Roligast hade varit att återse nära och kära och vännerna som gått över tidigare. Alla var så goda och snälla. Inte ett ont ord sades. Och om man önskade sig något så kom det. Innan själen hade satt sig på molntussen, som befann sig på kanten till paradiset, så hade det varit ganska skönt att bara få vila. Några år, kanske ett par årtionden? Själen hade inte så noga koll på tideräkningen och behövde inte bry sig. Inga krav. Allt var lugnt, skönt och stilla. Men den här dagen hade något nytt infunnit sig. Det närmaste själen kunde komma på för att förklara känslan var att den liknade ett slags otålighet. Det började helt enkelt bli förbannat tråkigt. Oops. Det ordet lämpade sig inte här, tur att man satt lite off. -”Hoppas ingen hörde”. Själen såg sig om men nä, ingen verkade reagera. På lite avstånd hördes någon som satt och spelade på sin harpa. Då for en ny känsla genom själen.
”Nä, fy fan för harpor, nu vill jag ha lite ös. Oops, ännu ett ord som inte passade i den här miljön.”
Så tänkte själen: -”Dags för en ny tripp till jorden.” Och plötsligt var guiden där. Lika snabbt som tanken stod guiden där med sitt kloka ansikte, och ställde den retoriska frågan som redan visste svaret:
-”Dags att besöka jordelivet igen?” -”Jo, jag börjar vilja festa loss igen”, svarade själen. -”Så festerna här i himlen duger inte längre?” Frågan var retorisk. -”Då ska vi se vad du önskar dig för kostym den här gången.” Guiden såg att själen blev konfunderad. -”Ja, jag menar värdkropp” förtydligade guiden.
-”Man eller kvinna? Resa tillsammans med den som du senast levde med? Ett trivsamt men icke så utvecklande liv eller ett med svåra prövningar så att du kommer vidare i din utveckling? Ja, vad önskar du dig, helt enkelt?”
Själen satt där på sin molntuss och skulle plötsligt fatta en massa beslut. Efter år av önskeuppfyllelse skulle det bli kamp för tillvaron igen. Själen visste att det var dags. Och det fanns ingen plats som jorden, ingen som kunde ge mer glädje och sorg, smärta och lycka.
-”Spelar det någon roll vad jag önskar? Ni kommer ju ändå att välja vad ni anser att jag behöver.” Guiden log kärleksfullt. -”Jo, så kan det bli, men inte utan ditt medgivande.”
Utdrag ur boken Tolv Sinnen (första utgåvan år 2012, sid 150-151)
Börje Peratt - Författare 